Jag skrek efter hjälp men du vände och gick.
När jag behövde dig som mest var det i stället svek jag fick.
Ett hopp blev till tomma ord när du lämnade mig.
Själen där inne är trasig och jag vet att jag behöver dig.
Först gav du mig ett hopp, sen gjorde du mig besviken.
Du sårade mig hårt, du gjorde mig så ensam och liten.
Ögona börjar torka och tårarna får ett slut.
Försöker komma över dig det är enda vägen ut.