Saknaden av att ha någon här.
Saknaden av att bara vilja vara där du är.
Saknaden av att hålla om någon på natten.
Saknaden av att berätta för människor att du är den värdefullaste skatten.

Saknaden av att få söta sms som får en att le resten av dagen.
Saknaden av att hålla någon i handen.
Saknden av någon som kysser en när man är arg.
Saknaden av någon som bryter ner mig sarg.

Saknaden av kärlek är så jävla stor.
Det finns så mycket plats i mitt hjärta, där så mycket tomhet bor.
Saknaden av att ha någon att kalla min.
Saknaden av att vara just din din din.

Inte lagt upp några texter på länge så tänkte att de kanske var dags nu.
Några är nya, några gamla. Många är väldigt hårda som ni vet.
Och som alltid, ifall ni tycker jag bara är emo/depp osv och tror att jag bara skriver
det här för uppmärksamhet kan sluta läsa här för jag skriver dessa texter för att få skriva av mig,
få ner det på papper eller någon annanstans än i huvudet.

Livet i den kvadratmeter stora väskan

Nu sitter jag här och skriver igen.
Det var ett tag sen, ja faktist ganska längesen.

Klockan är 4 på natten och det börjar bli ljust.
Sitter och tänker på vad som hände, när jag blev helt förtjust.

Allt slutade innan det ens hann börja.
Men som vanligt blev jag ledsen, började sörja.

Tänder sista cigaretten och kastar iväg paketet.
Röken blåser in genom fönstret, men jag gör det medvetet.

Om några timmar bär jag med mitt liv någon annanstans.
Jag gav dig så mycket mer, så mycket mer än en andra chans.

När du vaknar imorgon kommer det vara lugnt och stilla.
Då är jag någon annanstans, kanske i någon annan villa.

Då fick du som du velat efter alla dessa år.
Om några timmar tar jag med mig väskan ut genom dörren och går.

Du kanske vaknar i morgon när du för fotsteg i trappen.
Sen går du ner till köket, på bordet ligger lappen.

Du läser, du inser, dina ögon blir rödsprängda.
Men sen rycker det till och dina mungipor blir förlängda.







Dörren som stängdes

Nu var det dags att skriva igen, skriva några rader.
Ta texten som du vill, lek charader.

Klockan är mycket, bussen gick för en timme sen.
Det är sista dagen i skolan, men orkar inte bry mig om den.

Dom har vant sig nu, att jag inte är där.
Ingen frågar längre, alla vet hur de är.

Bänken har gapat tom sen allt hände.
Allt som var så bra, allt bara vände.

Jag reser mig ur sängen och går fram till min spegel.
Tittar på mig själv, varför skulle jag tvunget bryta en enda regel.

Går ner till toan och kliver in i duschen.
Där ligger dom som hjälpt mig så många gånger förr, rakbladen.

Vrider på vattnet och kryper ihop på golvet.
Vattnet bränner så underbart på armarna och huvudet.

Vaknar upp några timmar senare av att ytterdörren slår igen.
Nu är han hemma, nu har han kommit hem.

Reser mig upp och stänger av vattnet som nu blivit kallt.
Springer upp på rummet och låser, hoppas att jag ska slippa allt.

Hör fotstegen i trappen, nu är han snart här.
Kryper ner under täcket, och vill för alltid stanna där.



Har ingen rubrik än

går omkring längs kanten och tänker.
tittar ner och ser vattnet som blänker.
undrar hur hårt man skulle slås emot ytan.
jag kan simma, men tänk den som inte kan.

det var vinter när vi först sågs.
men det kommer du väl inte ens ihåg.
tusilagon i ditt hår.
jag satte den där när det blev vår.

regnet smattrade på rutan om natten.
jag höll på att drukna du var mitt vatten.
vi flög med drakar på ängen.
och bäddade så fint i sängen.

ja jag kommer ihåg, alla dagar som var.
men det blir aldrig så igen.
vi hade det så bra i gamla dar.
men nu är du bara min vän

gå,
mot ljuset.
gå,
förbi det gula huset.
plocka blommorna som växer så fritt överallt.
bada i vattnet trots allt att det är kallt.

för det var de vi gjorde.
vi gjorde inte de vi borde.
vi bröt regler som inte fanns.
våra liv hade ingen balans.

ja jag kommer ihåg, alla dagar som var.
men det blir aldrig så igen.
vi hade det så bra i gamla dar.
men nu är du bara min vän



Olycklig kärlek

Jag har så mycket kärlek som jag vill att du ska få.
Kommer aldrig komma över dig, det känns så.
Du är fan näst intill perfekt.
Om du sa dem tre rätta orden vore jag din direkt.
Jag behöver dig för att mitt liv ska fungera.
Du går inte att ta bort, inte att radera.
Har sagt det här så många gånger förut.
Men nu har jag hittat den rätta tillslut.
Det gör så ont att tänka på att det aldrig blir vi.
Det faller tårar på min gitarr och förstör min melodi.

j a g ä l s k a r d i g