måste bara skriva ett inlägg, skriva av mig lite.
och jag är 100% ärlig och säger precis allt.
jag skäms inte över något utan vill hellre att folk ska veta och tycka illa,
än tro massa saker osv.

jag saknar tiden på värneviken, (barn o ungdoms psyket).
det är det bästa jag gjort i hela mitt liv att varit där.
jag gråter varje dag och längtar tillbaka.
jag känner mig tom.
det är där jag vill bo, föralltid.
jag vet att det inte går men jag vill ändå.
man fick all hjälp man behövde, prata med sina vänner där och fick hjälp i skolan.
jag insåg även en viktig sak där som jag tvekat på hela mitt liv.
jag är BI-sexuell.
och folk får tycka precis vad dom vill om det.
jag är bara mig själv och står för vad jag tycker.
tänker inte spela någon annan.
jag blev kär i världens bästa tjej på värnerviken.
vi spenderade all tid vi inte var i skolan och på samtal med varandra.
och jag var så jävla lycklig.
jag fann en mening med livet och såg livet ur ett annat perspektiv.
ett vackert perspektiv.
jag var inne i världens djupaste deprission innan jag gjorde det dumma som fick mig att hamna där.
ja, jag försökte ta livet av mig. varför smyga med det? alla vet om det ändå.
men när jag kom dit fick jag verkligen livets vändning.
och jag är så himla glad att jag hamnade på värnerviken.
mitt livs största misstag ledde till något bra.
och jag önskar jag var där alltid och fick hjälp av dessa underbara människor som bodde där.
och om man ville vara ensam kunde man bara stänga in sig på sitt rum.

nu efteråt så har jag mått bra.
tills från den senaste veckan typ.
känner att jag är påväg ner igen.
jag tänker kämpa och inte låta mig hamna där igen, där nere bland allt det där svarta.
det är svårt att kämpa, att ta sig upp och överleva dagen.
vissa stunder orkar jag inte mer och vill bara lägga mig ner och försvinna.
men sen tänker jag på allt bra som finns.
allt jag skulle förlora och då får jag kraft igen.
tänker på mina underbara vänner som jag har.
som jag älskar mer än något annat!
dem är det jag kämpar vidare för.
jag och min tjej har gjort slut.
var verkligen jätte ledsen ett tag men jag har kommit över henne nu.
saknar henne ofta men skulle inte kunna tänka mig att bli tsm med henne igen.
utan nu så har jag fattat intresset för en annan.
en jätte fin kille som är jätte snäll och rolig.
skulle gärna vilja lära känna denna killen närmare.
men vill ta det lugnt eftersom att jag alltid gått så fort fram med alla andra och det har alltid gått åt helvete.
jag verkar oftsast ganska glad nu förtiden, men är ofta ledsen inuti mitt döljande skal.
jag tänker inte ta emot lika mycket problem från alla andra nu och ta det på mina axlar.
jag har nog med mina egna.
jag kommer flytta på heltid hos min mamma.
pågrund av att jag så få en EGEN häst & att min pappa inte accepterar hur jag vill göra om mitt liv.
vill att mamma och pappa ska kunna prata med varandra, inte bråka hela tiden.
men det går inte han med på.
men nu tänker jag kämpa vidare i livet och vara glad för allt jag har.
jag har börjat om på nytt.
var bara tvungen att skriva av mig lite.

MVH Emilia Blomqvist.