ångesten har blivit min vardag.
jag är van att börja skaka, inte få någon luft och all kraft försvinner ur min kropp.
är van att gråta mig till sömns.
är vad vid att bli sårad.
jag är van vid att inte ens stå på mina egna ben.
och van att se mina röda söndergråtna spegelbild.
jag är van med att må såhär.
men jag har ett skal som jag tar på mig.
men snart går det inte att dölja längre.
för ångesten har blivit en del av mig.